Media  |  Ett urval av skrifter  |  Dr. Alireza Nurbakhsh

Gudomlig kärlek

Dr. Alireza Nurbakhsh

Första gången jag läste Rumis berättelse om Moses och fåraherden, tänkte jag att herden var närmare Gud än Moses själv, trots att herdens uppfattning om Gud inte var särskild verklighetstrogen. Flera år senare, när jag läste om berättelsen, insåg jag att Rumi hade avslöjat det djupa mysteriet med gudomlig kärlek. För att älska Gud, behöver man inte ha en korrekt uppfattning eller beskrivning av Gud, utan vad som krävs är ett glödande hjärta.

Rumis berättelse börjar med att Moses vandrar genom öknen och möter en herde som ber till Gud. " O Du, som bestämmer allt, var är du, så att jag kan bli Din tjänare? Så att jag kan sy Dina skor och kamma Ditt hår? Jag vill kyssa Dina fina, små händer och massera Dina små fötter. Säg var Du är, så att jag kan släta ut det lilla hörnet av rummet, där Du lägger Ditt huvud. O Du, till dig som jag offrar alla mina getter. Du, vars minne ger mig alla suckar och tårar."

Moses hörde herdens bön och tyckte det lät som meningslöst prat. Han gick därför till herden för att tillrättavisa honom och säga åt honom att inte be på ett så respektlöst sätt. När herden hörde tillrättavisningen från Moses, en Guds profet blev han mycket skamsen. Han skämdes för sig själv och över sin fåniga bön. Med ett brinnande hjärta rev han sönder sina kläder och flydde ut i öknen. Strax därefter kom en uppenbarelse till Moses från Gud:"Du ska veta att jag inte ser vad en person säger, utan till vad som finns inom honom. Jag ser in i hjärtat för att se om det är ödmjukt, även om de talade orden tycks sakna respekt. Hjärtat är det sanna målet, ord kan vara en olyckshändelse. Målet är det ända jag bryr mig om. Min önskan är ett brinnande hjärta, inte föreställningar eller ord. Moses, tänd en eld av kärlek i din själ och bränn bort alla tankar och uppfattningar. För de personer som bryr sig om konventioner och yttre praktik, är av ett slag. Men de personer vars varelse och ande brinner, är av ett helt annat slag."

Mänsklig kärlek börjar med ett möte, våra föreställningar och beskrivningar av den person vi älskar kommer först senare. Beskrivningar hjälper oss att vara i relation med personen vi har börjat älska, men först efter att kärleken har tänts genom mötet. Likadant är det med den gudomliga kärleken. Utan ett möte med det Gudomliga kan det inte skapas någon gudomlig kärlek. Man kan inte engagera sig och njuta gudomlig kärlek enbart genom beskrivningar av den gudomliga, även om de råkar vara "rätt" sorts beskrivningar. Ett möte är förutsättningen för gudomlig kärlek. Sedan kan man välja vilken beskrivning man vill göra av kärleken, precis som herden gjorde.

Men hur sker ett gudomligt möte? Det finns inget recept eller formel för ett sådant möte. Det kan hända plötsligt, via en vanlig erfarenhet i vardagen, såsom ett leende av en vän, när man hör en melodi, kanske när man förstår innebörden i en kärleksdikt eller får en oväntad vänlig gest av en främling.

Poängen är att när mötet sker, börjar man sin resa, resan på Vägen av gudomlig kärlek. Hur skiljer sig den här kärleken från traditionell kärlek mellan människor? I Rumis berättelse säger Gud till Moses att han vill ha ett "brinnande hjärta" inte bara ord. Om vi tar uttrycket "brinnande hjärta" så vägleder det oss att förstå att Gudomlig kärlek hänvisar snarare till ett sätt att älska, framför en kärlek som definieras i termer av objektet man älskar. Det som gör vår kärlek gudomlig är inte vad vi älskar, utan sättet vi älskar på.

Detta kan kanske låta motsägelsefullt. Å ena sidan har jag sagt att ett möte med det gudomliga är förutsättningen för gudomlig kärlek och å andra sidan påstår jag att det som gör vår kärlek gudomlig är sättet vi älskar på, inte vad vi älskar. Varför ska då ett gudomligt möte vara nödvändigt om det bara är vårt sätt att älska som gör kärleken gudomlig? Dessutom, om vi kan möta det Gudomliga varför inte känneteckna gudomlig kärlek som just ett sådant möte?

Mötet med det gudomliga är en viktig förutsättning för att bli förälskad i det gudomliga. Ändå är ett sådant här möte inte en händelse som sker utanför den verkliga världen eller utanför vår tids och rumsuppfattning. Dett beror på att varje objekt i världen manifesterar det gudomliga och därför kan en individ möta det gudomliga i allt, överallt och när som helst. Men när det händer och det är viktigt att förstå att det kommer att hända, kommer vi att inse att det gudomliga genomsyrar allt. Därför kan man definiera den gudomliga kärleken som kärleken till allt, till skillnad från kärleken till ett visst objekt. Men definitionen visar inte skillnaden tillräckligt tydligt, frågan kvarstår: Är den gudomliga kärleken, det vill säga kärleken till allt, den samma som den mänskliga kärleken?

När vi får insikt om att Gud genomsyrar allt, förändras karaktären, sättet att älska dramatiskt. Eftersom föremålet för vår kärlek blir allt och alla, förändras vår kärlek, vårt sätt att älska från mänskligt till gudomligt.

Gudomlig kärlek kanske till en början omfattar kärleken till vår medmänniska men kommer successivt att växa och omfatta allt. Då vår kärlek omfattar allt och alla, överskrider vi de traditionella normerna för mänsklig kärlek, och sättet att älska förändras på tre viktiga sätt.

Det första är den Gudomliga kärlekens ovillkorliga karaktär. Den mänskliga kärleken är en ömsesidig relation mellan två människor som bygger på ömsesidiga förväntningar. Om vi behandlas illa av personen vi älskar eller personen inte längre motsvarar våra förväntningar, är det bara mänskligt att vi slutar att älska och söker en annan person som bättre kan uppfylla våra förväntningar och behov. I gudomlig kärlek, är dock den villkorade kärleken överskriden. Vår kärlek är gudomligt när den inte minskar då vi möter hårdhet eller likgiltighet från personen vi älskar. Att äga en "brinnande hjärta" betyder att aldrig sluta älska, oavsett hur vår älskade beter sig, vare sig med hårdhet eller med vänlighet. Herden fortsätter att vara förälskad i Gud trots Moses tillrättavisning och trots att han tror att kritiken kommer från Gud själv.

Det andra sättet på vilket Gudomlig kärlek skiljer sig från mänsklig kärlek är den urskillningslösa och allomfattande formen. I den mänskliga kärleken till andra älskar vi de människor som bryr sig om oss eller som vi själva känner oss nära. Vi kan däremot känna oss likgiltiga inför okända och ibland även hata andra människor. Gudomlig kärlek, å andra sidan är allomfattande. Den som har ett "brinnande hjärta" kan inte i sitt hjärta hata eller vara likgiltig inför någon annan person. Det är som om Gudomlig kärlek suddar ut alla tankar och känslor av likgiltighet eller hat mot andra människor. Detta är essensen i begreppet medkänsla. Den som är förälskad i det Gudomliga vill att andra människor ska vara lyckliga och utan lidande oavsett vilka de är, fiende eller vän.

Den tredje skillnaden är att i Gudomlig kärlek är älskaren osjälvisk i förhållande till sin älskade. I vanlig mänsklig kärlek är det brukligt att älskaren åtrår sin älskade endast i den mån hon kan tillfredsställer hans behov och önskemål. Här motiveras älskaren av det som gör honom eller henne själv glad, inte vad den älskade vill eller behöver. Men i Gudomlig kärlek prioriteras den älskade, den älskandes vilja och behov. Rumi beskriver den Gudomliga kärleken till sin mästare, Shams Tabrizi, i dessa rader:

Oh du Kärlekens kung, har du någonsin mött någon mer
tillmötesgående än mig?

Jag är levande med de som lever med Dig och död
med de som är död med Dig.

Det är det inledande mötet med det Gudomliga som gör resan på Vägen av Gudomlig kärlek möjlig. Utan ett sådant inledande möte är det omöjligt att älska urskillningslöst, villkorslöst och osjälviskt.

 

Andra artiklar av Dr. Alireza Nurbakhsh

• Bry sig om andra: Sufism och Altruism

  "Om vi ska överleva som art på denna planet, måste vi acceptera andras åsikter och tro."
  Läs mer

• Tyst. Andetag är dyrbart. (Silence, The Breath is Precious)

  Den skrevs med vacker persiskt kalligrafi och placerades ovanför dörren till den gamla khaniqah i Tehran. Jag noterade den redan som barn: sokout dam ghanimat ast, "Tyst. Andetag är dyrbart."
  Läs mer

• Vänskap (friendship)

  Sufierna hänvisar till Gud som vännen (dust). Detta grundar sig på versen "yuhibbuhum wa yuhibbuhunah" ur koranen (Gud älskar dem och de älskar honom, 5:45), som tolkas av sufierna på så sätt att det är Guds kärlek till oss som ger upphov till vår kärlek till honom.
  Läs mer

• Till minnet av min käre far

  Jag vill välkomna alla till denna sammankomst för att hedra min käre far, Dr Javad Nurbakhsh, som avled i fredags den 10 Oktober 2008.
  Läs mer

• Betydelsen av Överlämnande

  Det första steget på den sufiska vägen är att överlämna sig till Gud. Att överlämna sig är inte ett planerat eller ett medvetet beslut. Vanligtvis händer det efter år av frustration över sökande efter rätt sätt att hantera livet, exempelvis bättre sätt att bemöta andra eller att kontrollera vårt eget, ibland självdestruktiva beteende.
  Läs mer

• Förhållandet mellan Mästare och lärjunge

  Förhållandet mellan en mästare och en lärjunge har ofta kännetecknats som ett orubbligt förtroende, där lärjungen följer Mästaren utan att invända eller ställa frågor. Det är ett förhållande där lärjungens kärlek till Mästaren är den kraft som möjliggör resan till Sanningen.
  Läs mer

• Upplevelsen av intighet (Nothingness)

  När jag var runt tretton år gammal fick jag sitta utanför den gemensamma samlingsplatsen för sufier där min far ledde veckomöten och emellanåt muntlig zekr. Jag minns inte den första gången jag satt utanför rummet och lyssnade, men jag minns tydligt första gången jag hörde min far yttra orden "Ilahi ajz wa inkesar, wa nisti 'ata befarma" (O Herre ge oss tillståndet av hjälplöshet, elände och intighet).
  Läs mer