Vad är sufism?  |  Definition av sufism  |  Svar

Nedan listas en rad viktiga frågor och svar som kan ge nykomlingar en inblick i metoden och utövandet av sufism. Förhoppningsvis kommer dessa korta och mer övergripande svar att locka läsaren att söka djupare kunskap, som kanske kommer leda in på vägen mot Sanningen.

1. Vilken roll spelar askes och avhållsamhet i sufismen?

   Sufismen bygger inte på asketiska metoder som exempelvis avhållsamhet från mat. Lärjungen instrueras att avstå från mat endast när han är sjuk eller har trasslat in sig i stark sexualdrift eller rädsla. Då kan den andliga läraren uppmuntra lärjungen att avstå från mat en kortare period och i stället koncentrera sig på andlig träning. Lärjungens inre blir då harmoniskt och han kan fortsätta den svåra vägen mot det oändliga.

   Vissa har trott att fasta ger den styrka som krävs för rening. Men i sufism räcker inte avhållsamhet för att rena sig själv. Det är sant att askes och avhållsamhet ger en ett visst andligt tillstånd och att varseblivningen skärps. Men om jaget liknas vid en drake som genom att fasta blir maktlös, kan man vara säker på att när fastan bryts och mat äts igen, kommer draken att återuppstå och starkare än någonsin försöka uppfylla sina önskningar.

   I sufism, är det på tariqat (den andliga vägen) som jaget successivt renas och omvandlas till de gudomliga attributen, tills det inte finns något kvar av det "befallande självet". Allt som då återstår är det perfekta, gudomliga jaget. I ett sådant omfattande och noggrant arbete är askes och avhållsamhet meningslöst.

2. Vilken betydelse har musiken i sufism?

   Musik och extas i sufismen kallas öSamaö. När sufin blir andligt hänförd ger han sitt hjärtas hela uppmärksamhet till Den Älskade. Ofta används speciell och rytmisk musik där sufierna tillsammans ägnar sig åt en osjälvisk erinran av Gud. I detta tillstånd är sufien som "en berusad älskare" som är omedveten om allt utom Gud. Hela deras uppmärksamhet är mot den älskade och de har helt gett upp och glömt sig själv.

   Alla lärjungar deltar inte i Sama. Vissa, med mästarens tillstånd, kan använda Sama som en teknik jämförbar med en andlig medicin.

3. Vilka utvecklingsstadier finns på vägen?

   Utveckling till rening är:
   1. Att självet blir tömt.
   2. Att självet blir upplyst.
   3. Att självet blir smyckat av de gudomliga attributen.
   4. Att självet förintats (Fana).

   Dessa stadier uppträder under den osjälviska åminnelsen av Gud (zikr). Att bli tömd, innebär att släppa negativa egenskaper, de önskningar som kommer från jaget. Det andra steget för att bli upplyst innebär att polera sitt hjärta och själ från att styras av egot med exempelvis önskningar som kan hindra dig i utvecklingen. I det tredje steget blir ens inre väsen uppfylld av de gudomliga egenskaperna. I bästa fall blir lärjungens hela inre varelse fylld med sanningens attribut. Slutligen i fjärde steget finns då inget tecken kvar av den egna begränsade existensen, (Fana).

4. Arbetar en sufi?

   Sufier spenderar hela sin uppmärksamhet till Den Älskade. Att använda energin på annat sätt är en förlust. Därför är Sufiens arbete kreativt och tjänar samhället. Sufier är tacksamma för vad Gud erbjuder och utför därför sina arbetsuppgifter uppriktigt och effektivt, då de söker Guds tillfredsställelse och inte sin egen. De flesta Sufimästare har haft ett livslångt yrkesengagemang.

   I ett sufiskt perspektiv är personer som inte arbetar utan lever som parasiter på samhället inte sanna troende. En person utan yrkesliv är inte en sufi. Som Muhammed, Guds profet, sa:

   Den som inte har arbete
        har inte religion.

5. Vilken roll spelar bön i sufism?

   Människan ber ofta till Gud för att dra Guds barmhärtighet till sig. Man önskar Guds välvilja och att slippa hans vrede. Men sufin är kär i sin Älskade. Oavsett om den älskade är klädd i en dräkt av välvilja eller av vrede gör det inget skillnad. Hur kan då Sufin be om något, när allt han eller hon ser, är den älskade?

   En som ber till Gud om något ber från ett "ego". Sådana böner blir dock bara en manifestation av ett individuellt medvetande. En hänförd älskare kan inte vara medveten om sin egen existens. Det vore som att vara otrogen till den älskade. Bayazid har sagt:

   På resan från initiation till kärlek,
   har jag skämts att be om något från
        Gud, än Gud själv.

   Även under mina dagliga religiösa böner
   tillade jag "Åh Gud, du vet vad
        Bayazid vill ha"!

   För att citera Rumi:

   Jag känner en grupp av helgon
        vars munnar är stängda till bön.

   Eftersom sufierna bara vill det som Gud vill och inte har något "jag" att be med, hur kan de då be om någonting? Hur kan de alls be?

6. Måste sufin leva utan välstånd?

   Vissa människor tror att en sufi måste vara utan förmögenhet. Egentligen är detta en felaktig uppfattning. Att avsiktligt insistera på att leva i fattigdom kan vara ett hinder skapat av egot. Sufin är dock fri från alla materialistiska behov. Det viktiga är att sufiens hjärta inte har någon anknytning till rikedom eller världsliga ägodelar. Om en sufi är rik ena dagen,och fattig den andra, spelar det ingen roll.

   Historien berättar om en darvish som åkte för att besöka en hederlig och förmögen Shejk. När han såg Shejkens välstånd tänkte han; hur kan en sufi och sådant välstånd gå hand i hand? Efter att ha stannat ett par dagar hos Shejken beslutade darvishen att fara vidare. Shejken sade då: "Låt mig följa med på din resa."

   Efter att de hade gått en kort sträcka märkte plötsligt darvishen att han hade glömt sitt kashkul, tiggarskål. Han frågade då Shejken om tillstånd att återvända och hämta den. Han svarade: "Jag gick med dig och lämnade kvar alla mina ägodelar, men du kan inte lämna kvar ens din tiggarskål. Därför måste vi skiljas här."

   En sufi är inte knuten vare sig till välstånd eller fattigdom.

7. Dansar sufien i sitt utövande?

   Sufiens hänryckning eller snarare Guds "påputtning", håller honom i kontinuerligt inre dans och rörelse. När en våg av gudomliga hänryckning drabbar hjärtat på sufin skapas turbulens i hans inre. Detta i sin tur gör att kroppen rör sig. Då icke sufier observerat detta har det felaktigt trott att sufin dansar. I själva verket är det vågorna på sanningen hav som gungar och vrider hjärtat på sufin, som ett fartyg i vågorna.

   Vissa vidskepliga människor har trott att man genom dans kan bli gudomligt hänförd och nå Gud. Även om det är sant att dans ger en känsla av berusning, är dock denna typ av dans uppsåtligt. Sufier i kärlek har ingen egen vilja, och dansar därför ofrivilligt. Deras fötter dansar på båda världarna och deras händer har gett upp det sköna paradiset och alla tankar på tillvaron.

   Således kommer sufin att "dansa" först när han har besegrat egot.

8. Tror sufin på paradiset?

   Sufiens paradis är att vara nära Den Älskade här och nu och väntar inte på ett utlovad paradis.

   Eftersom jag är i paradiset nu,
        varför ska jag nöja mig med det asketiska löftet
   om paradiset i morgon, frågar sig darvishen?

   Sufin anser att om man inte kan finna sanningen i den här världen gör man det heller inte i nästa. Som det står i Koranen: "Den som är blind i denna värld kommer att vara blind i nästa och gå än mer vilse."

   Den som inte ser ansiktet
        på den Älskade i dag
   ser det knappast imorgon.

   Sufiens paradis är nu i denna värld.

9. Är det nödvändigt att ha en Mästare?

   Mästaren (murad) är en person som vägleder resenären på vägen till förintelse i Gud (fana fi’llah) och leder dem mot varande i Gud (baqa bi’llah).

   Mästaren är ojämförligt upphöjd. Han eller hon är föremål för Guds ständiga uppmärksamhet och hans eller hennes väsen består helt av de gudomliga attributen. Mästaren vet sanningen om verkligheten och har slipat bort ytan av mångfald från sitt hjärtas spegel. Han eller hon har rest till slutet av vägen för andlig fattigdom och övergivande av jaget. Han eller hon är guiden på den andliga vägen och sanningens sol.

   Jag är en lärjunge till Mästaren av den brinnande elden.
        O predikanter, var inte missnöjda med mig.
   För Mästaren har uppfyllt i den här världen
        vad ni har lovat i nästa.

   - Hafiz

   Uppmärksamheten av Mästaren är ett elixir som förvandlar hjärtats koppar till guld på resenären och för honom bort från randen av katastrof. Han eller hon bränner bort älskarens existens och lyser upp honom eller henne i ljuset från den Älskade.

   Med en blick förvandlar vi damm till guld,
        och med en blixt från ögonvrån
             botar vi hundra smärtor.

   - Shah Ni’matullah

   Mästare på vägen har förklarat följande om nödvändigheten av att ha en mästare, "en som inte har någon andlig mästare har ingen religion".

   Om du inte har ett lock
        från din Älskades fläta i din hand,
   är du mindre än en Zoroastrian slav,
        eftersom du inte ens har hans bälte av tro.

10. Tror sufier på den fria viljan eller determinism?

    I början av vägen är den fria viljan (tafwid) den dominerande faktorn eftersom lärjungen fortfarande är intrasslad i jagets konflikter. Vid den här tidpunkten är lärjungen till stor del styrd av jagets önskningar och behov vilka överväldigar individens vilja. I enlighet med en vers ur koranen "Människan har intet annat än det han strävar efter" (53:39), man använder den egna viljan för att utplåna jagets tvång och för att förbereda sig att fullt ut manifestera de gudomliga attributen. Denna process kan endast ske genom individuella ansträngningar kombinerat med gudomlig uppmärksamhet.

    I slutet av lärjungens resa, när det individuella agerandet försvunnit och de gudomliga attributen manifesterats i det inre (fana-yi af’al) förstår lärjungen att allt är förutbestämt (jabr). Nu finns inget mer "jag" eller "vi", och allt som sufin gör eller vill är det som Gud gör eller vill.

11. Måste jag konvertera till islam för att bli en sufi?

    Nimatullahi sufier kommer från olika religiösa, sociala och etniska bakgrunder. Den verkliga innebörden av islam är att underkasta sig. När den som ska initieras ger sitt löfte är det detta som de lovar, att underkasta sig själva på vägen till Gud. Underkasta sig genom att minnas honom och tjäna andra. Detta är den verkliga kärnan i all religion och det är det som en sufi kommer att bli ombedd att göra och inget annat.

    "Är det Guds män som finns i moskéer?" Frågades Abu Sa'id ibn Abi l-Khayr. "Ja," svarade han, "men de kan också hittas på krogar (kharabat)".

    - Asrar al-tawhid