Vår orden | Komma igång |
Träd inte in i ruinernas Taverna
utan att iaktta dess seder,
för de som hänger vid den dörren
är kungens förtrogna.-Hafiz,
Att träda in på hjärtats väg innebär att iaktta vissa regler och visst uppförande (adab). Dessa ceremonier har för århundraden respekteras och följts av sufier. Sederna och ceremonierna har gått i arv och respekteras av Mästarna än i dag.
Utrycket "Att resa vägen på det sätt som andra tidigare har rest den" innebär att följa nedan beskrivna regler och seder. Hemligheterna och betydelserna förklaras så att det blir som en vägledning för en sökande.
Fem Ghusls
Innan initiering i en värld av andlig fattigdom (faqr), måste den sökande först utföra niyyat* och sedan de fem ghusls* på det sätt som beskrivs nedan:
Ghusl av ånger (tuba)
Med denna ghusl, ångrar sig sökaren från sina tidigare felaktiga handlingar. Han eller hon ber också om ursäkt för sin tidigare självdyrkan.
Ghusl av Underkastelse (taslim)
I ghusl för underkastelse, ger sökaren ett löfte (niyyat) att underkasta sig Gud. Det innebär att i varje ögonblick av livet vara nöjd med sin situation som den är och förstå att det är Guds vilja.
Ghusl av inträde i andlig fattigdom (faqr)
För att träda in i en värld av andlig fattigdom, måste man vara ren både utåt och inåt. Därför utförs en ghusl för rening av den yttre kroppen så att det inre jaget renas:
Rena dig själv och träd in i Ruinernas Taverna.
Låt den inte bli smutsig av dig.-Hafiz,
Ghusl för pilgrimsfärd (ziyarat)
När du vill besöka en framstående människa tvättar du din kropp och sätter på dig rena kläder. På samma sätt tvättar sig lärjungen när han gör en pilgrimsfärd till Den perfekta mänskliga varelsen, Mästaren.
Rena dig innan du tittar på
den Rene.-Hafiz,
Av samma anledning utför sökaren en ghusl med tvagning av kroppen och sätter på sig rena kläder innan han träffar Mästaren för att få instruktioner om Vägen.
Ghusl uppfyllande av innersta önskan (qadha-yi Hajat)
Eftersom målet med att vandra Vägen är att förfina sitt inre till en perfekt mänsklig varelse ges ett löfte om denna ambition, innan man möter Mästaren.
De fem symboler av andlig fattigdom
Efter att den sökande har utfört de fem löftena, ghusls, förbereder han eller hon fem föremål som skall ges till Mästaren som en gest för att bli accepterad och guidad till Enheten. Dessa är ett par meter vitt tyg, en muskotnöt, en ring, ett mynt, och några sockerkristaller. Vart och ett av föremålen representerar ett löfte till Gud. Minnet av sakerna hjälper lärjungen att minnas sina löften till Gud.
Vitt tyg (chilwar)
Det vita tyget symboliserar resenärens svepning och ska likna en död kropp i händerna på en ghassal (en som tvättar de döda). Det vill säga att lärjungen helt har överlämnat sig till Gud. Med det betraktar lärjungen Mästarens önskan som en önskan från Gud och avstår från att i frågåsätta.
Muskotnöt (juz)
Juz symboliserar lärjunges huvud och står för ett löfte att aldrig avslöja de gudomliga hemligheter som anförtros honom eller henne. Även om man hotas med halshuggning, bör man inte avslöja sådana hemligheter.
Ring (angushtar)
Ringen som lärjungen ger till Mästaren vid initieringen symboliserar det band som bars av slavar förr i tiden. Bandet står för lärjungens hängivenhet till Gud. När lärjungen ger ringen till Mästaren lovar han att ägna sig åt Gud och ge upp sina egoistiska begär.
Mynt (sikka)
Myntet symboliserar välstånd och rikedom i världen. När lärjungen ger myntet till Mästaren lovar han eller hon att tömma sitt hjärta på begär efter världslig rikedom och välstånd. Här bör det påpekas att målet är att inte vara besatt av sin rikedom. Om sufin är rik en dag och fattig den andra, spelar ingen roll. Är sufin rik har han ett generöst sätt, är han fattig så försöker han ändå vara glad och tålmodig.
Sockerkristaller (nabat)
Initieringen innebär för lärjungen en andra födelse, vilket firas med Nabat. Den första födelsen var till livet, den andra är till ett liv på Vägen till Gud. I den här återfödelsen träder lärjungen in i verkligheten av andlighet, sanning och enhet i en värld byggd av kärlek. Sockret påminner lärjungen om att vägen ska vandras med glädje och lugn, inte i depression och missnöje.
Fem löften
Innan man går in i kretsen av andlig fattigdom, gör sökaren fem åtaganden till Mästaren. Det är först när sökaren accepterar och förstår betydelsen av dessa åtaganden då kommer Mästaren vägleda honom eller henne längs vägen till Enhet i Nimatullahi Orden.
Underkastelse till Gud (taslim)
Det första löftet (niyyat) sökaren ger är att underkasta sig Gud med hela sitt hjärta samt med största uppriktighet. Underkastelse (taslim) innebär att sökaren fullständigt ger sig till Guds vilja såväl utåt som inåt och accepterar hjärtlig det Gud vill.
Vänlighet mot alla Guds varelser
Med detta åtagande lovar sökaren att aldrig bekymra någon av Guds varelser och att vara snäll och vänlig mot alla under sin andliga resa. Sufin bör använda Sa'di beskrivande ord i sin vardag.
Jag är glad och nöjd i världen,
för världen är full av Gud.
Jag är kär i hela skapelsen,
för alla tillhör vi Gud.Att bevara hemligheterna på Vägen
I början av resan på Vägen (suluk), gör sufi ett åtagande att inte avslöja för någon de hemligheter han eller hon får veta, oavsett om personen är en främling, vän eller Sufi. Sufin ska bevara sin ziker för sig själv och de upptäckter och avslöjanden han bevittnar i världen av Enhet.
Sådana hemligheter bör man inte tala om med någon annan än med Mästaren.
Den vän som från toppen av galgen blev hedrad
var den som anklagades för att ha avslöjat hemligheter.—Hafiz,
Tjänande på Vägen
På Vägen skall sufin acceptera och lyda Mästarens instruktioner och önskningar med hjärta och själ, utan att ifrågasätta "hur" och "varför".
Om sufin väljer att inte lyssna på Mästaren riskerar hon att gå vilse på vägen mot hängivenhet. Att tjäna är det viktigaste för sufin. "Vad än hon finner är från tjänandet."
Sa‘di ger en vacker illustration av tjänande i sin dikt från Bustan. Dikten börjar med att någon kritiserar Sultan Mahmud genom att säga: "Vad märklig det är att Ayaz, din tjänare inte har någon skönhet. En blomma utan färg och lukt, hur konstig är inte näktergalen dragningskraft! Mahmud svarar: Sannerligen älskar jag honom för hans förtjänst, inte för hans yttre."
Sa‘di fortsätter att berätta en historia om när Sultan Mahmud red en kunglig karavan med en kamel lastad med ädelstenar och pärlor. Plötsligt snubblade kamelen, föll och spillde ut alla ädelstenar. Sultan Mahmud, som var en generös kung, sa då till sina anhängare att: ta juvelerna och red sedan hastigt iväg. Anhängarna struntade i sin kung för all rikedom och rusade för att samla juvelerna. Endast Ayaz struntade i juvelerna och följde efter kungen.
När Mahmud såg honom komma efter, ropade han, "Ayaz, vad har du fått av skatten?" Ayaz svarade: "Jag vill inte ha några juveler utan min konung. Hur ska jag kunna nöja mig med dina gåvor när allt jag söker är att tjäna?"
Sa‘di avslutar sedan:
O vän, om du kommer nära tronen,
försumma inte kungen för hans juveler,
ty på denna väg, önskar helgonen
inget annat än honom.
Så även om du söker nåd, min vän,
är du intrasslad i ditt eget fängelse.Dig-jush
När man börjar vandra Vägen, gör sökaren ett invärtes förtydligande, "Jag har kommit för att offra mig för Vännen."
För att visa detta, precis som Abraham genom Guds befallning offrade ett får i stället för Ismael, lagar sufin en speciell måltid berett av ett får i enlighet med Adab och bjuder dervischerna på. Måltiden kallas dig-jush.
* ghusl: Att tvätta kroppen - tvätta kroppen på ett sätt som ger inre rening.
* niyyat: Ett löfte om att utföra vissa hängivna handlingar, exempelvis namaz (eller daglig bön).
Denna text är en bearbetning av "The Path", av Dr Javad Nurbakhsh. Copyright 2002 och 2006.
